För den som följer med samtiden är det inget nytt att Sverige är bisarrt i många avseenden. En av dessa bisarra saker är antisemitismen i Malmö. Vore det frågan om en stad i Mellanöstern så skulle ingen vara förvånad, men nu är det så att det handlar om en stad i Sverige – landet som gärna kommer med synpunkter på andra länder och som ger sig ut att vara så fint, gulligt, öppet, tolerant och fantastiskt på alla sätt. Situationen vad gäller Malmö och antisemitismen har varit mycket konstig (och hemsk) redan länge, men ännu konstigare blev det när USA skickade ett sändebud till Sverige på grund av situationen i Malmö.
– Jag tycker att det är väldigt… konstigt, faktiskt. Att en ambassadör och ett sändebud från USA måste komma till en svensk stad, till Malmö, för att de är bekymrade över situationen för mänskliga rättigheter här. Okej om det hade varit i Syrien, i någon diktatur. Men i Sverige? säger rabbinen Shneur Kesselman när han får frågan om vad han tycker att ett sändebud kommer till Malmö.
Kesselman har fått läskburkar och äppelskrutt kastade på sig och ”Support Hitler!”, ”Jävla jude!”, ”Länge leve Hamas!”, ”Yahoud!” (arabiska ordet för jude) har man skrikit åt honom på Malmös gator. Detta alltså i det toleranta, öppna och fantastiska Sverige – år 2012.
Sverige är ett bra land på många sätt och svenskarna är trevliga. Det är inte svenskarna som har förorsakat att situationen i Malmö är sådan den är – det är landets naiva och aningslösa politiker. Man behöver inte vara Einstein för att förstå att det inte är svenska nynazister som är bakom antisemitismen, utan att det är personer med invandrarbakgrund. Att säga detta i Sverige är dock svårt och säger man det är risken stor att man stämplas som t.ex. rasist eller främlingsfientlig.
De flesta svenska politiker är väldigt aningslösa. Antagligen tror man att en person tar till sig alla ”svenska” värderingar så fort man beträder svensk mark, att alla fördomar mot t.ex. judar är som bortblåsta så fort man tar sina första steg på svensk mark.
Det finns många problem i Sverige idag och detta är bara ett av alla dessa problem. Man valde vägen utomeuropeisk invandring och mångkultur, men när man gjorde det valet tänkte man inte på att ett problem av detta slag skulle uppkomma – än mindre tänkte man hur man skulle lösa det.
Källa: Expressen
Toms reflektioner 